Från arkivet: Råå

Satt och kollade runt lite i mitt bildarkiv och hittade ett gäng bilder från Råå. Denna plats där man har sina rötter kommer alltid ligga en varmt om hjärtat. Bilderna nedan är tagna mellan 2011-2013 och bland annat kan man se Råå Södra Skola som det såg ut innan bygget av den nya förskolan satte igång på grusplanen mellan skolan och stranden. Hela skolan har blivit putsad också, så den gamla tegelfasaden är ett minne blott.

Råå är en plats jag alltid kommer återvända till, så räkna med att det lär dyka upp fler inlägg med bilder härifrån i framtiden.

wpid-04062011-img_4425-2013-07-17-00-06.jpg
Råå Södra skola
wpid-04062011-img_4438-2013-07-17-00-06.jpg
Hamnen med alla fiskebåtarna och vattentornet i bakgrunden är en klassisk vy.
wpid-04042013-bi8a9598-2013-07-17-00-06.jpg
Fiskare med sin båt och sitt nät.
wpid-04042013-bi8a9594-2013-07-17-00-06.jpg
Fiskebodarna vid kajen.
wpid-11062011-img_4475-2013-07-17-00-06.jpg
Fyren ute på piren är också en klassisk symbol för Råå.
wpid-11062011-img_4478-2013-07-17-00-06.jpg
Fiskaregatan
wpid-04062011-img_4457-2013-07-17-00-06.jpg
Rååvägen

Prova på gatufoto

Gatufoto är en genre inom fotografin som jag bara varit och skrapat lite lätt på ytan. Mitt första steg var att överhuvudtaget våga fotografera okända människor.

Att fotografera okända människor kan nämligen kännas ganska obekvämt. Man vet själv hur det känns när någon stoppar en kamera i ansiktet på en. Är det då dessutom någon du inte känner, blir situationen möjligvis ännu konstigare. Man vet aldrig hur personen eller personerna reagerar. På allmän plats är det fullt tillåtet att fotografera vad och vem du vill, men man vill ju inte ställa till med en scen, så en bra grej är att antingen vara diskret, eller rent av fråga personen om det är okej att du tar en bild. Nackdelen är att det spontana ögonblicket som du först såg, då försvinner.

Att vara diskret innebär inte att man står och gömmer sig bakom ett hörn och riktar sitt tele mot folk. Nej, var öppen med ditt fotande, klä dig normalt och försök få folk att känna sig trygga med att du finns där. Låter kanske enklare än det är? Precis som med allt annat är det träning som gäller.

wpid-27042013-p1010066-2013-07-13-20-16.jpg

Nu är inte gatufoto min stora passion, men det hindrade mig inte från att prova litegrann. Jag utrustade mig med en relativt liten kamera, en Panasonic Lumix GF3 och gick en runda på Höganäs marknad nu i våras. Med ett zoom-objektiv kan man komma lite närmre sitt motiv utan att flytta sig, vilket kan vara praktiskt.

wpid-27042013-p1010050-2013-07-13-20-16.jpg
wpid-27042013-p1010069-2013-07-13-20-16.jpg
Den här kvinnan stod och krängde ekologiska kaffebönor och erbjöd folk att provsmaka kaffet, vilket jag gjorde. Frågade om jag fick ta en bild och därefter blev jag 60 kr fattigare eftersom jag fick köpa en påse :)
wpid-27042013-p1010084-2013-07-13-20-16.jpg
wpid-27042013-p1010053-2013-07-13-20-16.jpg
wpid-27042013-p1010036-2013-07-13-20-16.jpg

Ordning och reda

Jag använder, som så många andra fotografer, Lightroom för att organisera och ”framkalla” mina bilder. Det är ett väldigt bra, för att inte säga det bästa programmet just för detta ändamål. Det borde med andra ord inte vara några problem att hålla ordning på alla sina bilder när man har ett så fint verktyg. Ändå har jag en ganska rörig katalog med många otaggade bilder och för att inte tala om alla ”skräpbilder” som jag inte rensat ut. ”De kan kanske komma till användning senare”, tänker jag. Visst kan det vara så, men de uppenbart dåliga bilderna borde man kassera. De ockuperar dessutom en väldig massa plats på hårddisken.

Problemet är att man inte gör rätt från början. Efter en fotorunda är man så ivrig att sätta igång att redigera att man inte tar sig tid att tagga och sortera utan man hoppar direkt in i framkallningen. Här har jag verkligen något att ta tag i och bättra mig på.

Om någon har tips på ett vettigt arbetsflöde är ni väldigt välkomna att dela med er av det genom att lämna en kommentar.

wpid-skacc88rmavbild2013-07-13kl-16-08-12-2013-07-13-15-58.png

Ett Mekka för landskapsfotografer

Söderåsens nationalpark må vara en fantastisk plats för landskapsfoto, men det finns ytterligare ett ställe här i Skåne som tillhör mina favoriter, nämligen Kullaberg. Nu har man den fördelen att man råkat bosätta sig alldeles i närheten, så med bil tar det ca 15-20 minuter att ta sig längst ut på Kullen. Hemma kan man spana ut genom sovrumsfönstret på kvällarna och se på himmeln om det är lönt att åka ut eller inte. Riktig avkoppling för mig är att koka en kanna kaffe (kaffe är viktigt), packa sin kamerautrustning, ta på sig sköna skor och bekväma kläder, ta sig längst ut på Kullen, hitta en fin plats och sätta sig ner och vänta på rätt ljus. Man behöver inte springa omkring och leta motiv, utan man hittar ett ställe och sen står man där ett tag och tittar. Man kommer hitta många fina motiv om man bara tar sig tid att se. Och det är ju det fotografering handlar om …

Ute på spetsen precis där havet möter klipporna är man i regel ganska ensam sena kvällar. Speciellt tidig vår eller på hösten när värmen inte riktigt infunnit sig och vinden sliter i kläderna. Det gäller att vara vaksam när man klättrar runt där nere. Ett snedsteg och man ligger där. Täckning på mobilen är ganska obefintlig också. Pannlampan vill man helst inte glömma hemma heller. Det gäller att hitta tillbaka till bilen när solen gått ner …

Lång slutartid gör att vattnet nästan ser ut som dimma.