Ibland tänker man för stort. Varför ska man åka så långt varje gång för att fotografera? Ibland har man naturen och motiven närmre än man tror. Det var inte längesedan jag fick veta att det finns ett naturreservat ca tio minuter från där jag bor som heter Svedberga kulle. Dit begav jag och en vän oss tidigt imorse för att se om vi kunde hitta några vettiga platser att fota på. Efter att ha bekantat oss både med elektriska stängsel (tur man inte har svagt hjärta), sumpiga våtmarker och taggiga buskar i skrevet, men även med en fantastisk soluppgång, mystisk dimma och diverse insekter och djur, återvände vi till bilen med fyllda minneskort och lagom trötta och nöjda efter en härlig vistelse i naturen.
Fler bilder på min Flickr-sida











Fan! Jag skulle ha varit med där. Det är min miljö. Taggig buske i skrevet…
Du får helt enkelt hänga med nästa gång.
Du borde helt klart bli fotograf!!! Såååå fina bilder Ola!!
Så fint! Man behöver oftast inte åka långt. Det gäller bara att ha blicken för var bilden finns….och det verkar du onekligen ha!
Det börjar snart bli dags för ett nytt blogginlägg. Jag törstar efter dina bilder. Vill bara ha mer. Hör du mig?