Bräcke Mölla

Kör man längs väg 111 ut mot Mölle passerar man Bräcke Mölla i närheten av Lerhamn och Krapperup. Möllan placerades tydligen här under sommaren 1980 efter att ha flyttats från Helsingborg under november 1979. En längre och mer utförlig historik finns på Wikipedia.

Bilden här ovan är en snapshot som jag tog genom vindrutan på bilen på väg ut till Krapperup med min gamla trotjänare till kamera, Lumix GF3.

Träd

Det är någonting med träd som fascinerar. Linjerna, formerna och olika mönster. Nu så här tidigt på våren innan löven slagit ut sträcker de kala mörka grenarna sig mot himlen för att fånga all sol de kan komma åt.

Svartvitt är stämningsfullt och det är roligt att sitta och leka med de spännande kontrasterna man kan få fram.

Våren är tidig men löven har inte riktigt tittat fram överallt. Höstlöven ligger kvar som ett orange täcke men solen och värmen är på gång.

Från arkivet: Morgon på Söderåsen

Detta är en återblick till den 8 juni 2013 när jag befann mig på Söderåsen en tidig sommarmorgon. Vid denna tidpunkt hade nämligen bloggen inte sett dagens ljus ännu.

Klockan var 2:15 på morgonen när jag steg upp för att åka iväg och fotografera. Målet var att i första hand fånga soluppgången. Våren hade passerat och träden var utslagna i en massiv grönska.

Strax före kl 4 hade jag riggat upp kameran på stativet och stod och väntade på att solen skulle visa sig. Det är en härlig känsla att befinna sig mitt i naturen när den vaknar och med en varm kopp kaffe i handen samtidigt så finns det inget att klaga på.

Efter cirka en timme uppe på Kopparhatten stod var jag nöjd och begav mig ner mot Skäralidsravinen istället.

Ett skogsparti vid ån.

När jag nu skriver detta nästan sex och ett halvt år senare blir jag ganska sugen på att återigen besöka Söderåsen. Å andra sidan erbjuder Kullaberg liknande natur med sina lövskogar och det ligger dessutom betydligt närmre hemifrån.

Ankor i dammen.

På svampjakt – del 2

En lördageftermiddag på Kullaberg

Det är höst och det är svampsäsong. För en fotointresserad märks det tydligt i Instagram-flödet. Det är mycket svampbilder och jag kan förstå varför. Det är ett roligt tema att fotografera och svampar är lite speciella där de håller till i sitt eget rike. De är ju varken djur eller växter och de syns inte till året runt, så man får passa på.

Frun och jag begav oss igår till Kullaberg för att just leta svamp. Hon ville hitta kantareller och jag ville fotografera.

Denna gången hade jag mitt makroobjektiv med mig, ett Canon 100mm f/2.8. En trevlig lins som jag handlade begagnat för ett antal år sen och verkligen kan rekommendera. 

Samtliga bilder i detta inlägget är tagna med det objektivet.

Som jag nämnt tidigare så är jag så långt ifrån svampexpert man kan komma, så jag kan inte namnge alla svamparna. Jag har gjort ett försök genom att googla men om någon mykolog skulle råka läsa detta går det bra att lämna en kommentar.

Trattkantareller

Trattkantareller fanns det gott om. De kamouflerar sig bra och smälter in bland löven men har man väl fått syn på dem så ser man dem plötsligt överallt.

Med stor sannolikhet är detta den svavelgula slöjskivlingen (giftig).

Det något svaga ljuset som råder i skogen en sen eftermiddag kan vara något av en liten utmaning när man som i mitt fall inte har stativ med sig, utan tvingas fotografera handhållet. Det blir inte heller alltid bra att använda minsta bländaren (för att släppa in mer ljus i kameran), då man inte alltid önskar så kort skärpedjup. Då får kameran istället kompensera genom att höja ISO-värdet (sensorns ljuskänslighet), alternativt öka slutartiden (med risk för rörelseoskärpa). Ju högre ISO-värde desto mer brus i bilden men i detta fallet är lite högre ISO-värde ändå att föredra eftersom brus lätt går att åtgärda i efterbehandlingen. Oskarpa bilder går däremot inte att rädda.

Bilden här ovan på slöjskivlingen är tagen med ISO 5000, f/4,5, 1/100s.