Från arkivet: Morgon på Söderåsen

Detta är en återblick till den 8 juni 2013 när jag befann mig på Söderåsen en tidig sommarmorgon. Vid denna tidpunkt hade nämligen bloggen inte sett dagens ljus ännu.

Klockan var 2:15 på morgonen när jag steg upp för att åka iväg och fotografera. Målet var att i första hand fånga soluppgången. Våren hade passerat och träden var utslagna i en massiv grönska.

Strax före kl 4 hade jag riggat upp kameran på stativet och stod och väntade på att solen skulle visa sig. Det är en härlig känsla att befinna sig mitt i naturen när den vaknar och med en varm kopp kaffe i handen samtidigt så finns det inget att klaga på.

Efter cirka en timme uppe på Kopparhatten stod var jag nöjd och begav mig ner mot Skäralidsravinen istället.

Ett skogsparti vid ån.

När jag nu skriver detta nästan sex och ett halvt år senare blir jag ganska sugen på att återigen besöka Söderåsen. Å andra sidan erbjuder Kullaberg liknande natur med sina lövskogar och det ligger dessutom betydligt närmre hemifrån.

Ankor i dammen.

Höst på Kullaberg

En tur till Kullaberg som inte alls var tänkt att bli en fotopromenad resulterade ändå i ett par bilder som jag vill dela med mig av här.

Systemkameran var tyvärr inte med så mobilkameran fick visa vad den gick för.

Hösten är en vacker årstid på sitt sätt och idag var det dessutom lite dimmigt vilket bara bidrog till att skapa en trevlig stämning.

Strax tillbaka

img_22012-2017-04-2-11-47.jpg

Nu var det väldigt längesen jag publicerade något här på bloggen, men ni som följer den ska veta att jag nu har ambitionen att fortsätta uppdatera den inom kort. Fotandet har tyvärr hamnat åt sidan senaste tiden på grund av olika orsaker. Men håll ut. Snart är jag tillbaka!

Bjuder på en bild från ett disigt Kullaberg.

Fjällvandringen 2015

I början av september stack jag och en kompis iväg för att vandra i fyra dagar mellan Abisko och Nikkaluokta efter månader av förberedelser och planering och planen var att gå Kungsleden ca 11 mil, men mitt knä satte stopp för det, så vi tog vägen via Vistasvággi (Vistasdalen) som var några mil kortare. Synd, för vi hade gärna gått den andra vägen. Det var första gången jag varit så långt norrut i vårt land och det första som slog mig var den otroligt vackra naturen.

wpid-01092015-img_6462-2015-09-11-15-09.jpg


Första pausen blev här alldeles i början av vandringen. Trevligt ställe med fina formationer i klipporna.

wpid-02092015-img_6597-2015-09-11-15-09.jpg


Innan vi åkte upp, skulle det enligt väderprognoserna både regna och snöa. Ingenting av det hände, utan vi hade ett fantastiskt fint väder hela turen. 10-15 grader på dagarna och närmre 0 på nätterna. Första natten var det minusgrader och då frös man lite, men sen höll det sig över nollan.

wpid-01092015-img_6540-2015-09-11-15-09.jpg


En hel del sådana här hängbroar passerade man längs vägen. På bilden poserar min vän som för övrigt är han som syns på alla bilderna eftersom jag gick efter och skötte kameran. Kamerautrustningen är ett kapitel för sig, så det berättar jag mer om senare. När denna bilden togs hade vi inte långt kvar till Abiskojaure-stugorna där vi övernattade första natten (i tält).

wpid-02092015-img_6589-2015-09-11-15-09.jpg


Vi gick och gick och gick. Terrängen var väldigt varierande. Allt från lite finare stigar till väldigt steniga stigar, sumpmarker med spänger och sumpmarker utan spänger. Det lönar sig att läsa på innan man sticker iväg första gången och lyssna på tips från andra som varit här, för sticker man hit utan rätt utrustning så blir vistelsen inte lika trevlig. Jag kan skriva under på att bra kängor och en bra ryggsäck är a och o. Mina Meindl-kängor fick jobba och jag ångrar inte en sekund att jag la lite extra pengar på dessa.

wpid-02092015-img_6604-2015-09-11-15-09.jpg


Den vackra naturen är som sagt slående. Speciellt för en som aldrig varit här förut och för första gången får uppleva dessa vyer och den höga, friska fjälluften. Det var dessutom fantastiskt härligt att direkt kunna dricka smältvattnet från glaciärerna längs vägen.

wpid-03092015-img_6669-2015-09-11-15-09.jpg


På vissa ställen fanns det inte några stigar så det gällde att hålla tungan rätt i mun och sätta fötterna på rätt ställe. Så var det egentligen i stort sett hela vägen och ville man njuta av vyerna och utsikten var man tvungen att stanna en stund.

wpid-03092015-img_6688-2015-09-11-15-09.jpg


Kameran hade jag hängande runt halsen eller i handen hela tiden. Innan vi reste hit hade jag bestämt mig för att släpa med kameran trots att jag visste att det skulle bli lite tungt att bära. Man ville ju inte missa att dokumentera ett sånt här tillfälle. Däremot hade jag inte bestämt hur mycket kamerautrustning jag skulle ta med mig. Hela kamerautrustningen väger 8-10 kg så det kunde jag släppa direkt. Det fick tillslut bli kameran plus två objektiv samt extrabatteri och minneskort. Stativet och lite filter hade varit optimalt att ha med sig, men nu blev det inte så. Tyvärr, kan jag säga så här i efterhand. Det var extremt svårt att exponera rätt med tanke på att vi gick i motljus nästan hela tiden. Om eller när det blir en ny resa hit, så kommer jag planera lite annorlunda. Då ska stativet och filterna med!

wpid-03092015-img_6752-2015-09-11-15-09.jpg


Längs Kungsleden mötte vi en hel del folk, men nere i Vistasdalen var det betydligt glesare mellan människorna. Den vägen var det inte många som valde och vi förstår varför. Det var stundtals ganska jobbigt att gå där med mycket branta backar och relativt svår terräng. Vandring genom björkskog präglade också stor del av vägen vilket kunde bli lite tjatigt. Totalt gick vi ca 7 mil och sista sträckan åkte vi motorbåt. Väl framme i Nikkaluokta smakade det bra med en renstek och ett par pilsner. Fötterna och knäet ömmade men jag tror inte det avskräcker mig från att i framtiden åka hit igen.

wpid-03092015-img_6761-2015-09-11-15-09.jpg

Fler bilder finns på min Flickr-sida, så klicka er in där och ta en titt. Vi tillbringade nämligen även ett par dagar i Kiruna och besökte bland annat gruvan.

Tre timmar

wpid-28062015-img_6297-2015-06-29-01-43.jpg

Spenderade kvällen på Kullaberg. I drygt tre timmar klättrade jag runt, fotade lite och drack kaffe och njöt av lugnet. Det bjöds tyvärr inte på någon spektakulär solnedgång denna gången som jag hade hoppats på, men väl en molnig, ganska varm och relativt vindstilla kväll. Testade en del nya motiv men denna blev dagens favorit. De övriga bilderna kan man se om man klickar sig in på min Flickr-sida i menyn högst upp.

Klockan 23 var jag nöjd, tände pannlampan och begav mig tillbaka till bilen.

Tillbaka på Kullaberg

Nu var det ett tag sen man var ute på Kullaberg och fotade, men igår blev det en runda trots att solen går ner sent så här dags på året och jag ska upp tidigt och jobba. Ibland måste man offra lite sömn för att fånga de rätta ögonblicken. Den här kvällen fick vidvinkelzoomen jobba. Canon 16-35 f2,8 II är en trevlig lins.

wpid-22062015-img_6161-3-2015-06-23-21-13.jpg

Kullaberg är inte bara hav och klippor som det ofta ser ut som. Här fick växtligheten också vara med på ett hörn.

wpid-22062015-img_6157-2015-06-23-21-13.jpg

Den här bilden var inte en ”keeper” från början utan den gled in på ett bananskal när jag satt och kollade genom bilderna i efterhand. Gillade den pga solljuset som smeker klipptopparna samt det gröna sjögräset som nästan lyser.

wpid-22062015-img_6171-2015-06-23-21-13.jpg
Molnen bjöd på ett jäkla trevligt skådespel.


Var tog vintern vägen?

wpid-07052013-bi8a9977-2015-02-22-14-53.jpg
Skäralidsravinen från Kopparhatten kl 06:02, 7 maj 2013 (131mm f/16 1/30s ISO100)

Var tog all snö, is och kyla vägen? De som påstår sig veta, säger att det inte blir någon vinter här nere i Skåne i år och att våren ska komma tidigt. Så istället för en smaskig vinterbild bjuder jag här på en bild från våren 2013 som jag idag gjorde en ny redigering av.

Jag minns när jag stod där uppe på Kopparhatten nära den branta klippavsatsen denna extremt tidiga vårmorgon i maj för snart två år sedan. Jag var i gott sällskap av andra fotografer som också beställt väckning typ mitt i natten och nu stod redo att möta solen som var på väg upp vid horisonten. Morgondimman låg ganska tät och en kvinna som stod några meter från mig suckade och beklagade sig att ”här blev det minsann inga bra bilder”. Jag vet inte om jag är beredd att hålla med …