Kategori: Resa

I början av september stack jag och en kompis iväg för att vandra i fyra dagar mellan Abisko och Nikkaluokta efter månader av förberedelser och planering och planen var att gå Kungsleden ca 11 mil, men mitt knä satte stopp för det, så vi tog vägen via Vistasvággi (Vistasdalen) som var några mil kortare. Synd, för vi hade gärna gått den andra vägen. Det var första gången jag varit så långt norrut i vårt land och det första som slog mig var den otroligt vackra naturen.

Första pausen blev här alldeles i början av vandringen. Trevligt ställe med fina formationer i klipporna.

Innan vi åkte upp, skulle det enligt väderprognoserna både regna och snöa. Ingenting av det hände, utan vi hade ett fantastiskt fint väder hela turen. 10-15 grader på dagarna och närmre 0 på nätterna. Första natten var det minusgrader och då frös man lite, men sen höll det sig över nollan.

En hel del sådana här hängbroar passerade man längs vägen. På bilden poserar min vän som för övrigt är han som syns på alla bilderna eftersom jag gick efter och skötte kameran. Kamerautrustningen är ett kapitel för sig, så det berättar jag mer om senare. När denna bilden togs hade vi inte långt kvar till Abiskojaure-stugorna där vi övernattade första natten (i tält).

Vi gick och gick och gick. Terrängen var väldigt varierande. Allt från lite finare stigar till väldigt steniga stigar, sumpmarker med spänger och sumpmarker utan spänger. Det lönar sig att läsa på innan man sticker iväg första gången och lyssna på tips från andra som varit här, för sticker man hit utan rätt utrustning så blir vistelsen inte lika trevlig. Jag kan skriva under på att bra kängor och en bra ryggsäck är a och o. Mina Meindl-kängor fick jobba och jag ångrar inte en sekund att jag la lite extra pengar på dessa.

Den vackra naturen är som sagt slående. Speciellt för en som aldrig varit här förut och för första gången får uppleva dessa vyer och den höga, friska fjälluften. Det var dessutom fantastiskt härligt att direkt kunna dricka smältvattnet från glaciärerna längs vägen.

På vissa ställen fanns det inte några stigar så det gällde att hålla tungan rätt i mun och sätta fötterna på rätt ställe. Så var det egentligen i stort sett hela vägen och ville man njuta av vyerna och utsikten var man tvungen att stanna en stund.

Kameran hade jag hängande runt halsen eller i handen hela tiden. Innan vi reste hit hade jag bestämt mig för att släpa med kameran trots att jag visste att det skulle bli lite tungt att bära. Man ville ju inte missa att dokumentera ett sånt här tillfälle. Däremot hade jag inte bestämt hur mycket kamerautrustning jag skulle ta med mig. Hela kamerautrustningen väger 8-10 kg så det kunde jag släppa direkt. Det fick tillslut bli kameran plus två objektiv samt extrabatteri och minneskort. Stativet och lite filter hade varit optimalt att ha med sig, men nu blev det inte så. Tyvärr, kan jag säga så här i efterhand. Det var extremt svårt att exponera rätt med tanke på att vi gick i motljus nästan hela tiden. Om eller när det blir en ny resa hit, så kommer jag planera lite annorlunda. Då ska stativet och filterna med!

Längs Kungsleden mötte vi en hel del folk, men nere i Vistasdalen var det betydligt glesare mellan människorna. Den vägen var det inte många som valde och vi förstår varför. Det var stundtals ganska jobbigt att gå där med mycket branta backar och relativt svår terräng. Vandring genom björkskog präglade också stor del av vägen vilket kunde bli lite tjatigt. Totalt gick vi ca 7 mil och sista sträckan åkte vi motorbåt. Väl framme i Nikkaluokta smakade det bra med en renstek och ett par pilsner. Fötterna och knäet ömmade men jag tror inte det avskräcker mig från att i framtiden åka hit igen.

Fler bilder finns på min Flickr-sida, så klicka er in där och ta en titt. Vi tillbringade nämligen även ett par dagar i Kiruna och besökte bland annat gruvan.