På svampjakt – del 2

En lördageftermiddag på Kullaberg

Det är höst och det är svampsäsong. För en fotointresserad märks det tydligt i Instagram-flödet. Det är mycket svampbilder och jag kan förstå varför. Det är ett roligt tema att fotografera och svampar är lite speciella där de håller till i sitt eget rike. De är ju varken djur eller växter och de syns inte till året runt, så man får passa på.

Frun och jag begav oss igår till Kullaberg för att just leta svamp. Hon ville hitta kantareller och jag ville fotografera.

Denna gången hade jag mitt makroobjektiv med mig, ett Canon 100mm f/2.8. En trevlig lins som jag handlade begagnat för ett antal år sen och verkligen kan rekommendera. 

Samtliga bilder i detta inlägget är tagna med det objektivet.

Som jag nämnt tidigare så är jag så långt ifrån svampexpert man kan komma, så jag kan inte namnge alla svamparna. Jag har gjort ett försök genom att googla men om någon mykolog skulle råka läsa detta går det bra att lämna en kommentar.

Trattkantareller

Trattkantareller fanns det gott om. De kamouflerar sig bra och smälter in bland löven men har man väl fått syn på dem så ser man dem plötsligt överallt.

Med stor sannolikhet är detta den svavelgula slöjskivlingen (giftig).

Det något svaga ljuset som råder i skogen en sen eftermiddag kan vara något av en liten utmaning när man som i mitt fall inte har stativ med sig, utan tvingas fotografera handhållet. Det blir inte heller alltid bra att använda minsta bländaren (för att släppa in mer ljus i kameran), då man inte alltid önskar så kort skärpedjup. Då får kameran istället kompensera genom att höja ISO-värdet (sensorns ljuskänslighet), alternativt öka slutartiden (med risk för rörelseoskärpa). Ju högre ISO-värde desto mer brus i bilden men i detta fallet är lite högre ISO-värde ändå att föredra eftersom brus lätt går att åtgärda i efterbehandlingen. Oskarpa bilder går däremot inte att rädda.

Bilden här ovan på slöjskivlingen är tagen med ISO 5000, f/4,5, 1/100s.

Tre timmar

wpid-28062015-img_6297-2015-06-29-01-43.jpg

Spenderade kvällen på Kullaberg. I drygt tre timmar klättrade jag runt, fotade lite och drack kaffe och njöt av lugnet. Det bjöds tyvärr inte på någon spektakulär solnedgång denna gången som jag hade hoppats på, men väl en molnig, ganska varm och relativt vindstilla kväll. Testade en del nya motiv men denna blev dagens favorit. De övriga bilderna kan man se om man klickar sig in på min Flickr-sida i menyn högst upp.

Klockan 23 var jag nöjd, tände pannlampan och begav mig tillbaka till bilen.

Tillbaka på Kullaberg

Nu var det ett tag sen man var ute på Kullaberg och fotade, men igår blev det en runda trots att solen går ner sent så här dags på året och jag ska upp tidigt och jobba. Ibland måste man offra lite sömn för att fånga de rätta ögonblicken. Den här kvällen fick vidvinkelzoomen jobba. Canon 16-35 f2,8 II är en trevlig lins.

wpid-22062015-img_6161-3-2015-06-23-21-13.jpg

Kullaberg är inte bara hav och klippor som det ofta ser ut som. Här fick växtligheten också vara med på ett hörn.

wpid-22062015-img_6157-2015-06-23-21-13.jpg

Den här bilden var inte en ”keeper” från början utan den gled in på ett bananskal när jag satt och kollade genom bilderna i efterhand. Gillade den pga solljuset som smeker klipptopparna samt det gröna sjögräset som nästan lyser.

wpid-22062015-img_6171-2015-06-23-21-13.jpg
Molnen bjöd på ett jäkla trevligt skådespel.


Spara alla bilder

wpid-22042014-img_3470-2015-02-22-10-31.jpg
Nedre fyren på Kullaberg 22 april 2014 (53mm f/18 4,0s ISO 100)

Satt och rotade lite i bildarkivet och gamla bilder från Kullaberg när jag snubblade över denna pärlan. Det är inte alltid man vid första anblicken ser potentialen i en bild och det blir lätt att man sorterar bort helt okej bilder i första utgallringen efter en fotorunda. Denna bilden åkte bort pga dålig skärpa vill jag minnas, men nu knappt ett år senare tänkte jag att den trots allt inte är så värdelös. Mitt tips är därför att aldrig kasta några bilder. Jag är normalt ett skärpe-freak och kräver oftast god skärpa i mina bilder men tyckte ändå att den här bilden har något som gör den värd att publicera.

Landskap i svartvitt

wpid-16022015-img_5614-2015-02-16-20-45.jpg

Östen Warnebring sjöng en gång ”Det var längesen jag plockade några blommor …”. Detsamma kan jag säga om mitt fotograferande. Det var längesen jag var ute och rastade kameran. Jag har hela tiden skyllt på det tråkiga vädret och att det bara blir tråkiga bilder när det är mulet. Idag tänkte jag om och stack ut till Kullaberg en runda.

Med mig hade jag mitt ND1000-filter som gör att man kan få riktigt långa slutartider även mitt på dagen. Denna bilden är tagen med 201s (ca 3,5 minuter) lång exponering. Nackdelen är att sensorn blir varm och att bruset då ökar, så det blir en del arbete i efterredigeringen. Men det blir en häftig effekt på vattnet och molnen.