Att gå upp 03.30 när man jobbar är man van vid, men att frivilligt ställa alarmet den tiden på sin enda lediga dag kan kanske verka lite märkligt.
Men det var inte någon vanlig morgon idag. Det var nämligen dags för en ”supermånförmörkelse”, och det ville man inte missa. Jag gör ingen lång och utdragen analys av vad detta fenomen innebär här, så ni som är intresserade får helt enkelt ”googla”. Vackert var det hur som helst.
Härom natten tog jag detta fotot på vår måne. Det är inget märkvärdigt med det. Månen är månen och den har fotograferats oändligt antal gånger. Det som jag däremot ska göra nästa gång för att göra det hela mer intressant, är att få med månen i ett sammanhang. Kanske tillsammans med en siluett av en stadsvy, kanske få med ett träd osv. Problemet är att månen är så ljus, så när månen är rätt exponerad, blir allt annat kolsvart. När denna bilden togs var det molnigt, men det syns inte för att molnen är så mycket mörkare än månen. Det jag antar att man kan göra är att ta flera exponeringar och slå ihop i datorn så kallat HDR. Då tar man en underexponerad bild, en rätt exponerad och en överexponerad och när de är sammanslagna får man ett mycket större dynamiskt omfång. Återkommer med ett inlägg om detta när det är genomfört.
En intressant grej gällande månen är att den alltid visar samma sida mot oss. Det beror på att månen befinner sig i en bunden rotation och roterar exakt ett varv runt sin egen axel för varje varv den rör sig runt jorden. Den stora ljusa kratern i södra delen av månen heter Tycho och är uppkallad efter den danske astronomen Tycho Brahe.