Naturen väntar inte

De gröna sommarbladen förvandlades väldigt snabbt till höstlöv och la sig som ett täcke på marken, eller var det bara jag som missade processen och inte var snabb nog att bege mig ut med kameran. Hade gärna velat fånga övergången och de färgglada löven medan de fortfarande satt kvar på träden. Men så är det när vardagen och veckorna rullar på och man har fokus på annat. Naturen tar inte hänsyn till det.

Denna helgen blev det i alla fall en liten runda till Kullaberg och det var inte helt kalt på träden även om vi var något sent ute. Vädret var mestadels soligt vilket är på gott och ont när man fotograferar. Det blir väldigt skarpa kontraster så det gäller att hålla koll på ljusmätningen.

Här är fyra bilder från dagens runda.

Paus i arbetet

Man behöver inte alltid bege sig så långt för att fotografera. Ofta har man fina motiv rakt utanför dörren. Som i detta fallet när frun med stort odlingsintresse kallar på mig och säger att det sitter en humla och sover i hennes egenodlade solros. Jaha, bara att gå och hämta kameran.

Jag vet inte om humlor normalt brukar ta en tupplur mitt i arbetet, men denna satt onekligen totalt stilla under en väldigt lång tid. Det fanns alltså gott om tid att ta bilder. Tack för det!

Humlor är en av få insekter som är väldigt uppskattade i trädgården. Snälla små varelser som flyger omkring och sköter sitt jobb utan att störa.

Till slut vaknade den och flög iväg.

Från arkivet: Morgon på Söderåsen

Detta är en återblick till den 8 juni 2013 när jag befann mig på Söderåsen en tidig sommarmorgon. Vid denna tidpunkt hade nämligen bloggen inte sett dagens ljus ännu.

Klockan var 2:15 på morgonen när jag steg upp för att åka iväg och fotografera. Målet var att i första hand fånga soluppgången. Våren hade passerat och träden var utslagna i en massiv grönska.

Strax före kl 4 hade jag riggat upp kameran på stativet och stod och väntade på att solen skulle visa sig. Det är en härlig känsla att befinna sig mitt i naturen när den vaknar och med en varm kopp kaffe i handen samtidigt så finns det inget att klaga på.

Efter cirka en timme uppe på Kopparhatten stod var jag nöjd och begav mig ner mot Skäralidsravinen istället.

Ett skogsparti vid ån.

När jag nu skriver detta nästan sex och ett halvt år senare blir jag ganska sugen på att återigen besöka Söderåsen. Å andra sidan erbjuder Kullaberg liknande natur med sina lövskogar och det ligger dessutom betydligt närmre hemifrån.

Ankor i dammen.