”A camera is a SAVE button for the mind’s eye.” – Roger Kingston
Då var sommaren över för denna gången. Men nu väntar en härlig höst som det verkligen gäller att ta vara på, inte minst ur fotosynpunkt.
Idag återvände vi till Kullaberg för att kolla läget och samtidigt få lite frisk luft i lungorna. När vi ändå var där passade jag såklart på att fota. Här är ett gäng bilder från dagens runda.
Det såg ut att bli soligt innan vi stack iväg men vädret förändrades snabbt och när vi kom till Kullaberg var det helt gråmulet. Som ett grått täcke låg molnen över oss hela tiden. Men det gäller att tänka positivt och molnen fungerar faktiskt som en lampskärm och ger ett jämnt ljus utan skarpa skuggor och kontraster. Det är ofta en fördel när man fotograferar.
Idag fanns det gott om svamp och i och med det blev det en hel del krypande och krälande på marken för att föreviga dessa fascinerande organismer.
Bland alla svampar var det en utmaning att hitta unika och lite spännande sorter. De flesta var vanliga bruna och ganska tråkiga.
Hittade flera olika sorter som jag inte sett förut. Bland annat denna blåa svampen. Ser inte helt ätlig ut.
Den lila svampen här övanför googlade jag fram namnet på. Det är en ametistskivling och ska tydligen vara ätlig, men den har en förmåga att ta upp arsenik ur marken och därför rekommenderas det inte att man käkar den.
Det blev en ganska bra runda idag och jag fick med mig ett gäng bilder som jag blev nöjd med.
Åter på Kullaberg för att leta svamp. Nu har de börjat dyka upp men de är fortfarande små. Blir till att fortsätta vänta och återvända igen om ett par veckor. Bjuder här på tre bilder från dagens tur.
Plötsligt var det något som rörde sig på marken. Det var en liten padda som tog sig fram bland alla löven.
Precis som förra gången vi var här fanns det gott om tordyvlar. Man fick titta var man satte fötterna för att inte trampa på dem. De är ganska tacksamma att fotografera för de stannar ofta upp och sitter helt stilla när man närmar sig dem.
Nästa gång hoppas jag kunna bjuda på ett gäng mustiga svampbilder.
Det var allt för denna gång. På återseende.
För tre veckor sedan besökte vi Kullaberg för att se om svamparna var på gång. Det var de inte. Det var helt svampfritt.
Idag gjorde vi ett nytt försök men inte heller idag fanns det någon svamp att prata om. Bara några enstaka. Eftersom kameran ändå var med så blev det till att leta andra motiv.
Använde min gamla trotjänare till makroobjektiv som är ett Canon 100mm.
Från Wikipedia:
”I svensk folktro ansågs tordyveln vara en lyckobringare. Därför fick man inte döda en tordyvel, utan måste behandla den med respekt. Om man hittade en tordyvel som ramlat på rygg och vände den rätt skulle man få tio synder förlåtna. Tordyveln hade också en varslande roll. Om årets första tordyvel kom fort flygande skulle vårens arbete förlöpa smidigt, om den hade löss mellan frambenen borde sådden inledas tidigt och om den hade löss mellan bakbenen var det bäst att dröja med sådden.”
Svamp fanns, men mycket av den satt på träden. Egentligen inte sån jag var intresserad av.
Det blir till att återvända igen om ett antal veckor och hoppas att svamparna ploppat upp i lite större utsträckning.
En lördageftermiddag på Kullaberg
Det är höst och det är svampsäsong. För en fotointresserad märks det tydligt i Instagram-flödet. Det är mycket svampbilder och jag kan förstå varför. Det är ett roligt tema att fotografera och svampar är lite speciella där de håller till i sitt eget rike. De är ju varken djur eller växter och de syns inte till året runt, så man får passa på.
Frun och jag begav oss igår till Kullaberg för att just leta svamp. Hon ville hitta kantareller och jag ville fotografera.
Denna gången hade jag mitt makroobjektiv med mig, ett Canon 100mm f/2.8. En trevlig lins som jag handlade begagnat för ett antal år sen och verkligen kan rekommendera.
Samtliga bilder i detta inlägget är tagna med det objektivet.
Som jag nämnt tidigare så är jag så långt ifrån svampexpert man kan komma, så jag kan inte namnge alla svamparna. Jag har gjort ett försök genom att googla men om någon mykolog skulle råka läsa detta går det bra att lämna en kommentar.
Trattkantareller fanns det gott om. De kamouflerar sig bra och smälter in bland löven men har man väl fått syn på dem så ser man dem plötsligt överallt.
Det något svaga ljuset som råder i skogen en sen eftermiddag kan vara något av en liten utmaning när man som i mitt fall inte har stativ med sig, utan tvingas fotografera handhållet. Det blir inte heller alltid bra att använda minsta bländaren (för att släppa in mer ljus i kameran), då man inte alltid önskar så kort skärpedjup. Då får kameran istället kompensera genom att höja ISO-värdet (sensorns ljuskänslighet), alternativt öka slutartiden (med risk för rörelseoskärpa). Ju högre ISO-värde desto mer brus i bilden men i detta fallet är lite högre ISO-värde ändå att föredra eftersom brus lätt går att åtgärda i efterbehandlingen. Oskarpa bilder går däremot inte att rädda.
Bilden här ovan på slöjskivlingen är tagen med ISO 5000, f/4,5, 1/100s.
olastelzerfoto.com 