Svampmåndag på Kullaberg

Det såg ut att bli soligt innan vi stack iväg men vädret förändrades snabbt och när vi kom till Kullaberg var det helt gråmulet. Som ett grått täcke låg molnen över oss hela tiden. Men det gäller att tänka positivt och molnen fungerar faktiskt som en lampskärm och ger ett jämnt ljus utan skarpa skuggor och kontraster. Det är ofta en fördel när man fotograferar.

Idag fanns det gott om svamp och i och med det blev det en hel del krypande och krälande på marken för att föreviga dessa fascinerande organismer.

Flugsvampar fanns det gott om!

Bland alla svampar var det en utmaning att hitta unika och lite spännande sorter. De flesta var vanliga bruna och ganska tråkiga.

Den här var slemmig och såg giftig ut.

Hittade flera olika sorter som jag inte sett förut. Bland annat denna blåa svampen. Ser inte helt ätlig ut.

Den lila svampen här övanför googlade jag fram namnet på. Det är en ametistskivling och ska tydligen vara ätlig, men den har en förmåga att ta upp arsenik ur marken och därför rekommenderas det inte att man käkar den.

Som sagt, flugsvampar fanns det mycket av.

Det blev en ganska bra runda idag och jag fick med mig ett gäng bilder som jag blev nöjd med.

Svamparna har börjat dyka upp

Åter på Kullaberg för att leta svamp. Nu har de börjat dyka upp men de är fortfarande små. Blir till att fortsätta vänta och återvända igen om ett par veckor. Bjuder här på tre bilder från dagens tur.

Plötsligt var det något som rörde sig på marken. Det var en liten padda som tog sig fram bland alla löven.

En liten padda bland löven. Bara några centimeter lång.

Precis som förra gången vi var här fanns det gott om tordyvlar. Man fick titta var man satte fötterna för att inte trampa på dem. De är ganska tacksamma att fotografera för de stannar ofta upp och sitter helt stilla när man närmar sig dem.

Nästa gång hoppas jag kunna bjuda på ett gäng mustiga svampbilder.

Det var allt för denna gång. På återseende.

Tordyvlar

För tre veckor sedan besökte vi Kullaberg för att se om svamparna var på gång. Det var de inte. Det var helt svampfritt.
Idag gjorde vi ett nytt försök men inte heller idag fanns det någon svamp att prata om. Bara några enstaka. Eftersom kameran ändå var med så blev det till att leta andra motiv.

Tordyvlar fanns det ganska många av.

Använde min gamla trotjänare till makroobjektiv som är ett Canon 100mm.

Från Wikipedia:
I svensk folktro ansågs tordyveln vara en lyckobringare. Därför fick man inte döda en tordyvel, utan måste behandla den med respekt. Om man hittade en tordyvel som ramlat på rygg och vände den rätt skulle man få tio synder förlåtna. Tordyveln hade också en varslande roll. Om årets första tordyvel kom fort flygande skulle vårens arbete förlöpa smidigt, om den hade löss mellan frambenen borde sådden inledas tidigt och om den hade löss mellan bakbenen var det bäst att dröja med sådden.

Svamp fanns, men mycket av den satt på träden. Egentligen inte sån jag var intresserad av.

Det blir till att återvända igen om ett antal veckor och hoppas att svamparna ploppat upp i lite större utsträckning.

Träd

Det är någonting med träd som fascinerar. Linjerna, formerna och olika mönster. Nu så här tidigt på våren innan löven slagit ut sträcker de kala mörka grenarna sig mot himlen för att fånga all sol de kan komma åt.

Svartvitt är stämningsfullt och det är roligt att sitta och leka med de spännande kontrasterna man kan få fram.

Våren är tidig men löven har inte riktigt tittat fram överallt. Höstlöven ligger kvar som ett orange täcke men solen och värmen är på gång.